Ed McBains humor

Författaren var en suverän historieberättare, både i tal och i skrift. Han hade humor, timing och ett sparsmakat språk. Han ville ofta på ett förtroligt sätt lätta upp stämningen för sig själv och läsaren. Det kunde ske i en gravallvarlig, surrealistisk dialog som i The Pusher där detektiverna just gripit en ung heroinlangare. Enligt identitetskortet heter han Ernest Hemingway. Poliserna är skeptiska.
– Vad är det med det då, sa Hemingway. Är det något problem?
– Bara det, sa Carella, att det finns en författare som heter Ernst Hemingway.
– Gör han? sa Hemingway och var tyst en stund. Men sa sedan tankfullt: Aldrig hört talas om honom. Kan jag stämma honom?

Eller i en liknande scen i Ten Plus One där detektiverna tagit namnet på en motsträvig spärrvakt. Meyer Meyer upprepar misstroget namnet. – Vad är det för fel med Stan Quentin, om jag får fråga?, sa spärrvakten.
– Inget alls. Dom uppkallade nästan ett fängelse efter dig.
– Jaså du! Vilket?
– Alcatraz, sa Meyer.

McBain var i själva verket så säker på sina läsare att han i strävan efter realism lät Steve Carella i en scen i Calypso endast uppfatta slutrepliken i en historia som Meyer berättar för Kling. Både Meyer och Kling skrattar länge och hjärtligt men läsaren får aldrig någon förklaring. Anekdoten själv blir betydelselös. Författaren litar på läsarens förtroende. Det är stämningen, vänskapen och samspelet mellan detektiverna som får oss att lita på att historien är lustig.

McBain är även mästare på lakoniska sentenser. I Fuzz beskriver han ett korsförhör där 87:es alla detektiver bildar ring kring en tolvårig förkyld pojke som hade utnyttjats som bud för ett hotelsebrev: ”They got nothing from the kid except perhaps his cold”. Och han leker gärna med ord som när han i Like Love låter personer med anknytning till polisarbetet leverera parafraser på kända ordspråk som ”Crooked cops never die. They’re just paid away” och ”Time wounds all heels”.

I Sadie When She Died får författarens egen röst illustrera den kollegiala humorn mellan brottslingar och polis: ”Crime does not pay-- but it doesn’t hurt to have a few laughs along the way, as Euripides once remarked”. Och hans ord får genast en dovare klang av det faktum att Euripides av Aristoteles har kallats ” den mest tragiske av tragiker”.

Men McBain fångar också ofta något väsentligt i sina anekdoter som när Meyer i Heat levererar en one-liner som i ett nötskal skänker oss storstaden och Isola: En immigrant hejdar en främling på gatan och säger: ” Excuse me, can you tell me where the Municipal Life Building is, or should I go fuck myself”?

© Ted Bergman (2005)