Ed McBain och Sverige
Ed McBain var populär i Sverige och besökte landet flera gånger. Från Bokmässan i Göteborg 1988 har Björn Vinblad berättat hur tillströmningen vid ett symposium med Ed McBain blev så stor att det i hast fick flyttas till Lisebergsteatern på vars scen man just satt upp pjäsen Bröderna Östermans huskors. Till succén vid McBains framträdande bidrog den ursvenska inramningen ty ”vår hjälte från Asfaltens djungel satt på en pall i köket hemma hos Bröderna Österman”, skriver Vinberg.
När författaren fyra år tidigare besökte Stockholm som gäst hos Svenska Deckarakademin avslöjade han att han brukade plocka de utländska personnamn han behövde till sina romaner ur en matrikel över forskare i kristallografi (!) från hela världen.
Om han även tog svenska namn därifrån vet jag inte men i Kiss berättar en barnsköterska, som bevittnat ett trafikmord, att hon heter Birgitta och ”är från Stockholm”. Och i novellen Storm sägs den mördade 19-åriga skidläraren Helga Nilsson ha ”lärt sig åka skidor innan hon kunde gå, som man brukar säga i Sverige” och i Money, Money, Money berättar Karen Andersen, som är försäljningschef på ett bokförlag, att hennes föräldrar är svenska.
I romanen Vesper talas det om den mördade prästen Father Michaels sekreterare Kristin Lund. ”Kristin Lund looked exactly like her name. Blonde hair and blue eyes, a full tempestuous mouth, and a figure that reminded Hawes of the gently sloping hills of Sweden, where he’d never been”.
I Candyland introducerar författaren ännu en svensk barnsköterska. Hon har ”fått namnet Ingrid efter Ingrid Bergman som hennes mormor en gång träffade på en segelbåt i badorten Sandhamn”. Om skådespelerskan Ingrid Bergman någonsin var i Sandhamn vet jag inte men jag vet att under den period McBain skrev på boken sände jag honom ett vykort med segelmotiv från vårt sommarställe i Sandhamn. Och hälsade då från min hustru – Ingrid Bergman!
När polisen i novellen The Empty Hours dammsuger ett golv använder man ett ”Söderman-Heuberger filter” . Det är en referens till den internationellt kände svenska kriminalteknikern Harry Söderman.
Ibland skymtar även svenska ”märkesvaror” som när gatugänget Death’s Heads är klädda i bemålade ”Swedish Army Coats” eller när en restaurangbesökare beställer in Absolut eller när en möbel hos en mördad prostituerad ”ser ut som den kommit från IKEA”.
Någon gång hänger den svenske översättaren inte med. I Blood Relatives ger McBain exempel på det kodade innehållet i en flickas dagbok och kommenterar själv dess obegripliga text med: ”Dvoojmohvt was neither Dutch nor Swedish”. Men när översättaren tolkar till ”orden var varken holländska eller japanska” avlägsnar han medvetet en relation till Sverige och berövar läsaren chansen att spekulera över McBains erfarenhet av det svenska språket.
McBain roade sig även med att i texten spontant lägga in hälsningar som endast kan tolkas av den invigde. En svensk som läser The Last Dance i original ställer sig förmodligen frågande när detektiven Ollie Weeks i kapitel 5 säger sig aldrig utesluta slumpen och bokens författare så tillägger: ”Only in Sweden did learned scholars scoff (göra narr) at coincidence”. Hela meningen uteslöts dock av den svenske översättaren som inte kunde begripa sammanhanget.
Bakgrunden är att jag för McBain just refererat en skriftlig replikväxling mellan mig och litteraturvetaren Dag Hedman i vilken Hedman med stöd av uttrycken det ”sanna” och det ”sannolika” i Aristoteles Poetik samt av läsarmönster och mekanismer hos bokläsaren ansåg det önskvärt att minimera inslagen av slump i kriminalfiktionen. Ed McBain trodde emellertid ej på regler för kriminalfiktion. Han trodde däremot på slumpen, tillfälligheten, känslan av att allt kan hända i en storstad. Han visste hur mycket tillfälligheter bidrar till storstadspolisens uppklarande av verkliga brott.
© Ted Bergman (2015)
