A supplemental presentation in: Doyle: De fyras tecken, Awe/Gebers, Stockholm 1977 + 1987


 



De fyras tecken. En presentation

Platsen är London och året är 1888. I Buckingham Palace, det kungliga slottet, har Queen Victoria året innan firat femtioårsjubileum som drottning. Det enorma brittiska imperiet står på sin höjdpunkt och London utgör ett sjudande, administrativt centrum med en egen befolkning på över fem millioner. Från jordens alla hörn söker sig människor till denna väldens huvudstad. Hit kommer begåvade experter på teknik och medicin. Judiska handelsmän invandrar undan förföljelser i Polen och Ryssland. Utländska yrkesmän etablerar sig. Tyska bagare, svenska skräddare, indier, kineser — alla kommer de över haven och den aldrig sinande strömmen av främmande handelsfartyg förlänar en kosmopolitisk prägel åt Londons hamn och dockor.

Mitt i denna myllrande, fascinerande mångmillionstad lever privatdetektiven Sherlock Holmes och hans förtrogne vän Dr John H Watson. Under fyra intensiva dygn ska vi följa dem i äventyret The Sign of Four (De fyras tecken).

En afton ska vi i en klapprande hästdroska ila genom city på en sällsam färd mot okänt mål medan den livliga trafiken flimrar förbi vagnsfönstret i det svaga skenet från gaslyktorna.

En tidig morgon ska vi söderifrån vandra in mot staden medan det skoningslösa gryningsljuset belyser ändlösa rader av låga smutsiga stereotypa tegelhus vars innevånare just vaknat upp till en ny slitsam arbetsdag vid skeppsvarv och fabriker.

Och till slut, en eftermiddag, ska vi spända och förväntansfulla slå oss ned vid en utsökt måltid i det berömda vardagsrummet på Baker Street 221 B och fängslas av Holmes lysande middagskonversation medan vi väntar på att han ska föra oss ut i natten på den sista spännande expeditionen.

Holmes och Watson är två ännu unga män. Holmes har efter några års intensiva studier vid ett landsortsuniversitet hyrt ett rum i London för att mer metodiskt kunna slutföra sina excentriska självstudier i de ämnen han ansåg nödvändiga för sin blivande profession som konsulterande privatdetektiv. Han letar samtidigt efter en lämplig bostad där han även kan ta emot sina klienter. År 1881 inträffar så ett av dessa märkliga historiska möten utan vilka världen skulle vara så mycket fattigare. Sherlock Holmes möter Dr Watson som också söker bostad. De beslutar att tillsammans hyra en våning på Baker Street.

Watson hade åtta år tidigare som nyexaminerad militärläkare embarkerat ett trupptransportfartyg med destination Bombay för att delta i det andra afghanska kriget. Redan efter ett år befann han sig dock åter i London, åtnjutande sjukpension och lidande av sviterna efter skottskador och tyfus. Sedan han flyttat samman med Holmes börjar han föra noggranna anteckningar om deras gemensamma äventyr och hade 1887 lyckan att se romanen A Study in Scarlet (En studie i rött) tryckt i den engelska julpublikationen Beeton’s Christmas Annual.

Nästa bok, De fyras tecken, utkom 1890 och chefredaktören i den då nystartade månadstidskriften The Strand Magazine insåg snabbt värdet av att få publicera skildringarna av Sherlock Holmes liv. I juli 1891 tryckte han den korta berättelsen A Scandal in Bohemia (En skandal i Böhmen). Både tidskriften och Holmes äventyr blev en stor succé. Samarbetet fortsatte och när den allra sista historien publicerades i The Strands aprilnummer 1927 hade sammanlagt sextio äventyr offentliggjorts — fyra långa och femtiosex korta.

Skildringarna, som omfattar tiden fram till det första världskrigets utbrott i augusti 1914, har genom åren utkommit i ständigt nya upplagor och översatts till fler än femtio språk, exklusive esperanto, braille och stenografi.

Berättelsernas suggestiva stämning beror till stor del på berättarens säkra förmåga att välja och beskriva detaljer. En hänsyftning, ett datum, ett samförstånd sätter fantasin i rörelse och hjälper läsaren att muta in ett stycke senviktoriansk verklighet.

De flesta av de brott och mysterier som Watson beskriver utspelas antingen i en borgerlig, trygg och ombonad miljö eller bland representanter för en högre-stånds-värld som ofta präglas av en sällsam blandning av oböjlig principfasthet och exentricitet.

Vi får inte glömma att London även har en annan verklighet. Vårt äventyr utspelas samma år som Jack the Ripper bestaliskt mördar fem kvinnliga prostituerade i East Ends slumkvarter. En av kvinnorna, Elizabeth Stride visar sig förresten vara svenska. Svältande barn och misshandlade kvinnor ingår i den miljö ur vilken skaror av tiggare, ficktjuvar och grövre brottslingar rekrytreras. 300.000 av denna stadsdels innevånare lever i förnedrande nöd och på Londons gator vandrar nattetid fler är 80.000 prostituerade.

Ändå skymtar man i tiden en fast tro på människans möjlighet att kunna lösa sina egna problem. Sherlock Holmes kom att leva i en fruktbar brytning mellan en viktoriansk och en modernare tid, en blandning av två världar — av två moraler. Fastän skolad i viktoriansk anda ägde han ändå förmågan att samtidigt uppfatta människan som en individ med egna särpräglade drag och som representant för en massa, en folkgrupp vars handlingar och reflexer i grupp man kan förutse. Holmes åtnjöt en stor popularitet hos samtiden vilket troligen delvis kan förklaras av att han, när han av personlig rättskänsla medvetet överträdde lag och konvention, samtidigt uppfyllde en hemlig borgerlig viktoriansk dröm.

När vi läser att Holmes missbrukade kokain och morfin bör vi veta att samtiden inte betraktade detta som något brott och att kokainet inte hör till de centralstimulerande medel som är fysiskt vanebindande. En stark personlighet som Holmes torde haft god chans att kontrollera sin last. Uppenbarligen botades han också senare av Dr Watson från sitt missbruk.

* * *

Utspridd över hela världen finns en grupp människor som känner sin Holmes så väl att de inte längre läser honom utan studerar honom. De kallar sig Sherlockianer. I USA har några av dem bildat en organisation som heter The Baker Street Irregulars (jämför romanens kapitel 8). Varje år i januari firar man sålunda Sherlock Holmes födelsedag. En skeptisk journalist, utsänd för att rapportera om den 115:e födelsedagen, redovisade följande uttalande från sällskapets ordförande: "De människor som insisterar på att Sherlock Holmes måste vara död är samma människor som säger att han aldrig har levt. Så vi bryr oss inte om dem".

Rättrogna sherlockianer säger att Dr Watson skrev berättelserna om Sherlock Holmes. Till det vill jag endast foga att om det inte var Watson som skrev dem så missade han verkligen sitt livs chans.

(1977) © Ted Bergman

Early Swedish paperback edition from 1911