Fallet med ordbehandlaren av rang.

Nyligen kunde man i pressen läsa notiser om hur en förstautgåva från 1887 av Arthur Conan Doyles Holmes-roman A Study in Scarlet på Sotheby’s i London auktionerats bort för motvärdet av cirka 237 000 svenska kronor.

Äntligen blev denna betydelsefulla inledning av ett klassiskt författarskap uppskattat efter förtjänst. Äran av att boken över huvud taget blev skriven tillkommer dock den unge läraren George S Parker från Janesville, Wisconsin, USA, om man får tro några patetiska helsidesannonser i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter från september 1988. En rubrik lyder: ”Vad använde dom för märkvärdig ordbehandlare, Puccini, Arthur Conan Doyle och George Bernhard Shaw?”

Parker som hade drygat ut sin magra lärarlön genom att sälja undermåliga reservoarpennor tröttnade på de ständiga klagomålen. Han konstruerade och tog patent på en egen penna som visade sig överlägsen allt annat på marknaden. Pennan kom snart även till England.

I en av annonserna beskrivs hur Arthur Conan Doyle sitter vid sitt skrivbord och låter Parkerpennan flyta fram över skrivarken. Under en faksimil av en handskriven manuskriptsida står texten ”En mästare i välskrivning. Med sin Parker skrev Sir Arthur Conan Doyle berättelserna om Sherlock Holmes”. Den andra annonsen går ett steg längre. Rubriken säger där: ”Tänk om George S Parkers patentansökan hade underkänts”. Och lite längre ned: ”Då hade Sir Arthur Conan Doyle aldrig skapat Sherlock Holmes”.

Samtidigt som jag med Mästarens egna ord tänker ”det finns alternativa förklaringar” slår det mig att en som verkligen behövt en reservoarpenna var en viss Mr Jabez Wilson. Denne hade, som läsaren erinrar sig, i Holmes-äventyret De rödhårigas förening mot kontant ersättning lockats bort från sin pantlånebutik medan John Clay, ”the fourth smartest man in London”, från dess källare grävde sig in i ett närliggande bankvalv. Under fyra timmar per dag i åtta veckor satt Mr Wilson på ett hyrt kontor och kopierade texten i Encyclopædia Britannica med bläckhorn, pennskaft och stålstift. När han plötsligt fick avbryta arbetet hade han hunnit skriva av uppslagsord som Abbots, Archery, Armour, Architecture och Attica och hoppades genom flitigt arbete inom kort få börja på bokstaven B.

Den som på Kungliga Biblioteket beställer fram de första banden av Encyclopædia Britannica från 1875 kan med visst besvär räkna ut att Mr Wilson på åtta veckor kopierat cirka 6 000 000 ord vilket gör omkring 600 ord i minuten! Tala om ordbehandlare av rang!

(1996) © Ted Bergman