| |
Mälaren runt, 1945
Eric Hallström
Olja, 65x80
(något beskuren)
|
|
|
|
|
|
|
|
Mälaren runts historia i sammandrag
Endagsklassikern Mälaren runt var under lång tid ett av de mest press-bevakade och prestigefyllda arrangemangen inom svensk idrott. Det första loppet genomfördes för mer än hundra år sedan.
Då redaktören för Tidning för Idrott, Alex Lindman, år 1892 tog det djärva initiativet att utlysa en velocipedryttartävling på hela 32 mil hade han som förebilder de ett år äldre linjeloppen Bordeaux-Paris (60 mil) och Paris-Brest-Paris (120 mil). Cykelsporten i Sverige var ännu helt ung, och varken vägbanor eller maskiner var förstås så tekniskt utvecklade som idag. Hela företaget ansågs som mycket vågat, ja, ett nästan ofattbart kraftprov. Äventyret genomfördes dock utan allvarligare missöden.
|
|
Premiären |
|
Inför detta första lopp lördagen 2 juli 1892 ställde sammanlagt nio cyklister upp. Flera tusen personer hade infunnit sig till starten på gamla landsvägsbron vid Hornstull och många stod hela natten utanför det skyltfönster där telegraferade rapporter anslogs. Ett par dagstidningar gav på söndagen ut extrabilagor om loppet de första av det slaget i Sverige! Cyklisterna gynnades av ett strålande väder och anlände långt före planerad målgångstid.
Vinnare blev den senare berömde konstnären Gustaf Fjæstad. Han avverkade turen på 15 tim 56 min -- en snittfart på nästan 21 km per timme!
|
| |
|
Andra året |
|
I tävlingen 1-2 juli 1893 startade 11 man, bl a veteranerna från det första året Fjæstad, Lars From och sedermera USA-proffset John Larsson. Segrade gjorde Gideon Ericsson. Vid målet i Haga hade 10 000 åskådare samlats! (Vid detta tillfälle anordnades även den första tippningstävlingen i Sverige i samband med en idrottsevenemang, anses det). Sju deltagare fullföljde. Efter 1893 års tävling förbjöd emellertid myndigheterna landsvägslopp med gemensam start och det blev ett påtvingat uppehåll till 1901 då 20 cyklister ställde upp. Efter detta år genomfördes arrangemanget med få undantag varje år fram till och med 1961 års tävling.
|
| |
|
Och så vidare... |
|
Bland märkliga årgångar kan nämnas 1906, då ett skyfallsliknande regn gjorde vägarna mellan Strängnäs och Eskilstuna nästan ofarbara och endast 3 av 14 startande kom fram. Ännu besvärligare var det 1910. Det hade regnat i en veckas tid före loppet, och vid starten fortsatte det att ösa ner. Flertalet deltagare ville att loppet skulle uppskjutas, men Henrik "Murre" Morén (bilden) lyckades driva igenom att man skulle starta.  Endast 18 av 29 anmälda gav sig iväg. Vägarna var i så dålig kondition att cyklisterna bitvis måste bära sina hojar! Redan i Strängnäs hade 14 man brutit, och i Eskilstuna var det bara tre deltagare kvar! Morén vann till slut på 16 timmar 27 minuter, den hittills sämsta segrartiden i loppets historia...
1961 års lopp blev förmodligen det sista i raden av "klassiska" Mälaren runt.
Svenska Cykelförbundet, i samarbete med bl a fyra kooperativa organisationer, försökte 1984 att återuppväcka evenemanget som kombinerat elitlopp och s k motionslopp. Det första året i den nya formen var banan officiellt 33 mil lång och sträckningen var i stort densamma som den nu gällande MRR-banan, bortsett ifrån att man genade över Kvicksund. Nära 2000 cyklister deltog och succén tycktes given. Sedan förkortades banan successivt. Av olika (ekonomiska?) skäl lades loppet ned efter att ha ställts in 1988.
Åren 1992-2002 körde varje år ett hundratal entusiaster Mälaren Runt Randonné i regi av Fredrikshofs IF Cykelklubb. Efter denna period flyttade arrangörskapet till Västerås.
|
|
|
Fakta och trivia |
|
De två första åren skedde starten gemensamt, sen blev det tempolopp t o m 1931 (undantag 1916-19). Alla övriga tävlingsår har det varit linjelopp, alltså med gemensam start.
Startmellanrummen varierade i hög grad de 26 år tävlingen åktes med individuell start. Åren 1901-02 startade man med 10 min mellanrum, 1903 med 5 min, 1904-06 två-och-två med 10 min mellan varje par. 1907-11 en-och-en med 5 min, 1912 med 3 min, 1913-15 med 2 min, (1921 ?), 1922-30 med 5 min och 1931 med 3 min mellanrum.
Perioden 1909-1946 samt 1950 räknades Mälar'n även som SM-tävling (långdistans).
1911 hölls ett extra Mälaren runt, ett internationellt lopp med mål i Råsunda.
Vid Stockholms-olympiaden 1912 kördes landsvägsloppet på Mälaren Runt-banan. Sydafrikanen Rudolph Lewis segrade efter att ha "spårat" nästan hela vägen. Hans utväxling var förresten 91" (ungefär 52/15 med 25-700C-hjul). Det olympiska lagguldet gick till Sverige.
Intill början av 1930-talet, då någorlunda tillförlitliga växelmekanismer började bli tillgängliga, tävlingscyklade man normalt med fast utväxling och utan frihjul.
1940 utgjorde Mälaren runt-banan fjärde etappen på det årets Sexdagars.
1942 vann Fredrikshof lagtävlingen (lag-SM 25 mil) och 1950 segrade Hovets Stig Mårtensson individuellt (tid 8h00:36, även SM). Fredrikshofs IF var ju under 40- och 50-talen en av landets bästa elitcykelklubbar.
Tävlingen gick i högervarv (medsols) t o m 1933, därefter kördes vänstervarv en lång period. Nuförtiden är det högervarv som gäller igen.
Distansen uppgavs 1892 vara 318 km. Den från och med 1934 körda sträckan (vänstervarv) mätte år1942 exakt 305,8 km.
Starten var alla tävlingsår t o m 1933 förlagd till Liljeholmen men platsen för målgång har varierat en del: Haga (1892-93); Idrottsparken (på nuvarande Stadions plats, bilden ovan); Östermalms IP; Stadion; Kristinebergsvelodromen (1923, -26, -29). När loppet gick motsols brukade man starta i Haga och gå i mål i Enskede.
På 80-talet var det start och målgång i Skärholmen. Åren 1992 och -93 låg "depart/arrivée"-linjen för Mälaren Runt Randonné på Långholmen i centrala Stockholm. Sedan 1994 är den flyttad till Barkarby (intill gamla Enköpingsvägen) ca 18 km nordväst om centrum (se vägbeskrivningen).
Henrik "Murre" Morén kom 1901 på andra plats och vann därefter tio gånger (varav nio i följd!), men eftersom loppet inte blev SM förrän 1909 fick han nöja sig med tre SM-tecken. Han blev under sin rekordlånga karriär en levande legend. Näst bäst i statistiken är Ragge Malm som vann sex gånger (en gång utom tävlan) och hade ett banrekord som stod sig i tio år.
Bland andra stora cyklister som segrat märks Hammarbys Sven Svängis Johansson (4 gånger). Tre gånger segrare blev A W Persson, Georg Johnsson, Ingvar Ericsson och Harry Snell .
|
| |